Min Franska Resa del 2 – franska TV-spel, Quantic Dream och David Cage

Jag har aldrig riktigt förstått grejen med tv- och dataspel. Har bestämt hävdat att inget tv-spel i världen någonsin kommer slå Super Mario. Tv-spel har för mig varit det ultimata nörderiet. Dock inget fel med det, jag är själv nörd. Jag menar, just nu skriver jag en följetong som kallas ”Min Franska Resa”, vad är nörderi om inte det? Och på tal om Frankrike och tv-spel är det faktiskt just en fransk speltillverkare som fått mig på helt andra tankar och vidgat mina vyer gällande tv-spel. För alla tv-spelskeptiker där ute, jag är omvänd, så kan också ni bli, läs vidare och avgör själva.

Vilka är Quantic Dream och David Cage?

Quantic Dream är en spelutvecklare baserad i Paris, som grundades 1997 av David Cage. David Cage, regissör och ledare för företaget är också professionell musiker och har skapat soundtracks för olika tv- och filmprojekt genom åren. Det som utmärker dessa speltillverkare är deras fokus på storytelling. Som spelare av deras spel är man själv med och skapar berättelserna genom att ständigt agera beslutsfattare. Utifrån de val man väljer att karaktärerna ska göra påverkar man spelets fortsatta historia. För David Cage är just denna dimension av att man som spelare får agera ”medregissör” den absolut viktigaste delen. Jag kommer snart prata om tre av Quantic Dreams spel, närmare bestämt Heavy Rain, Beyond: Two Souls och Detroit: Become Human. Men låt mig först förklara vad det är med dessa spel som ”gör det för mig”.

Vad gillar jag med Quantic Dream spel?

Jag har redan snuddat vid svaret på denna fråga i stycket ovan. Det är framför allt två saker som gör att jag aldrig vill sluta spela dessa spel när jag väl fattat kontrollen. Först och främst handlar det om det här med interaktiv storytelling. Åtskilliga gånger har jag uttråkat kollat på när bekanta och vänner suttit och skjutit ihjäl folk till världens ände i olika tv-spel. ”Till vilken nytta?”, har jag tänkt i det tysta. Vad som händer i spelen jag snart kommer gå in närmare på är att man som spelare bygger upp en relation till karaktärerna i spelet. När en karaktär utsätts för mobbing känner jag förvånat hur vreden bubblar upp inuti mig, och jag vill till varje pris hämnas på mobbarna.

Det kommer in på nästa anledning till varför jag blivit betuttad i Cages spel, nämligen hans förmåga att framkalla olika emotionella känslor hos mig som spelare. Lite som när man ser en riktigt bra film. Skillnaden är dock att jag i dessa spel har makten att själv avgöra vad som händer härnäst. För hur många gånger har man inte suttit framför en film och tänkt ”varför sa hon inte något? Varför agerade han inte?” Det är det som gör dessa spel så intressanta, att dirigentpinnen delvis överlåts till mig. Det är lite som att kolla på en film och stryka de delar i manuset jag inte gillar och ersätta dem med mina egna idéer. En ganska kittlande detalj om du frågar mig. Låt oss bekanta oss med några av spelen.

Heavy Rain

I en amerikans storstad i ruskigt regnväder pågår en jakt på den ökände origamimördaren. Namnet kommer av att mördaren lämnar efter sig spår i form av origamifigurer. Offren är nästan uteslutande barn, som kidnappats och som går mot en långsam och plågsam död. Frågan är, hur långt är föräldrar beredda att gå för att återse sina barn vid liv? Hur mycket är en människa villig att offra för någon hon älskar?

Heavy Rain kom ut på marknaden 2010, och har sen dess fått flera fina utmärkelser. Spelet har bland annat rosats för sin storslagna och påtagligt gripande historia. Detta interaktiva äventyrsspel och tillika gastkramande psykologiska thriller anspelar på några av människans djupaste rädslor. Nämligen den att bli berövad sitt barn och maktlösheten som kommer därtill. Under spelets gång får du iklä dig rollen av tre olika karaktärer, som alla handskas med olika svårigheter, personliga såväl som arbetsrelaterade. Valen är dina, och beroende på dem ändras den fortsatta historien. Se till att välja din val med omsorg om du vill rädda ett barn från en skoningslös död. Alla dina karaktärer kan också dö avhängigt vilka val du väljer att göra, samt hur många misstag du begår i konflikthärjade situationer.

Beyond: Two Souls

I detta spel gestaltar du karaktären Jodie Holmes under olika tidsepoker av hennes liv. Jodie Holmes spelas av skådespelerskan Ellen Page, bland annat känd från filmen Juno. Tidigt i livet utvecklar Jodie en relation med det utomjordiska och för andra människor osynliga väsendet Aiden. Till en början är de vuxna människorna i Jodies liv övertygade om att Aiden bara är en så kallad låtsaskompis. Men det visar sig snart att Jodie besitter övernaturliga egenskaper, bland annat kan hon flytta och ta sönder föremål med hjälp av tankekraft. Eller snarare, med hjälp av Aiden. Denna unika gåva är eftertraktad bland makthavare, och därför rekryteras Jodie som tonåring av CIA, för att utföra uppdrag undercover med hjälp av Aiden. Du kommer leda henne genom dessa ofta stressiga och farofyllda missions. Rejäla adrenalinpåslag är ofrånkomligt när man spelar detta spel.

Beyond: Two Souls släpptes i butikerna 2013, och liksom Heavy Rain triggar detta spel igång starka och motstrida känslor hos dig som spelare. Jodies liv kantas av utanförskap och mobbing, vilket gör det svårt att som spelare inte sympatisera med henne. När du står inför valet mellan att hämnas dina mobbare eller låta situationen bero, går det knappast att motstå frestelsen att välja det första alternativet. Jag kommer på mig själv med att vurma för Jodie mer än jag trodde var möjligt i ett tv-spel. Och återigen ringar detta känslomässiga engagemang för spelkaraktärerna in David Cages signum; det ska brinna i bröstet när man spelar hans spel.

Detroit: Become Human

Vi har förflyttat oss in i framtiden, där robotar patrullerar gatorna sida vid sida med människor. Utseendemässigt är det inte mycket som skiljer dem åt, känslomässigt mindre än man tror. I Detroits ruffiga kvarter kämpar robotarna, eller androider som de kallas, för sina rättigheter som inskränkts för varje dag som går. Vissa av dessa uppvisar nämligen ett avvikande beteende, och fyller inte längre den rollen de tilldelats, nämligen att serva människorna och strikt lyda deras order. Kommer det sluta i ett blodbad? Är en värld med frihetstörstande och självständiga robotar en eftersträvansvärd värld, eller gör de bäst i att utplånas? Vilken sida kommer du stå på, människornas eller robotarnas? Och är det möjligt att sympatisera med maskiner, skapade av människor?

Detroit: Become Human, från 2018 är det senaste spelet av Quantic Dream. Det har gjort succé i spelvärlden, mycket tack vare sin briljanta och innovativa storyline. Du kommer spela tre olika karaktärer, med den enda gemensamma nämnaren att alla är androider. Till personligheten är de emellertid väldigt olika, där någon har starka mänskliga karaktärsdrag, medan en annan speglar den bild gemene man antagligen har av en robot. Det är inte speciellt svårt att hitta likheter mellan vårt samhälles segregerade värld och den i spelet. Medan vissa omfamnar samhällelig heterogenitet, värnar andra desto starkare om homogenitet. Likhet och olikhet, etik och moral, David Cage ser än en gång till att ge oss spelare huvudbry och tvingar oss konfrontera det obekväma. Han provocerar oss till att göra besvärliga val och till att ställa arters värde mot varandra. Detroit: Become Human uppvisar minst sagt en dystopisk framtidsbild, kanske är det en profetia?

TV-spelskultur i Frankrike

Frankrike tillhör ett av de ledande länderna i världen av tv-spelsutveckling. Några av samtidens absolut populäraste spel kommer från Frankrike. Däribland kända titlar som Assassin’s Creed och Rayman. Varje år hålls dessutom speltillställningen Paris Games Week, som är det näst största eventet i världen i sitt slag. E-sport tycks utan tvekan ha ett stadigt fäste i Frankrike, och verkar ha fått en särskild plats i den franska kulturen. För min egen del räcker det långt med nygräddade baguetter och lite camembert, men med de filmiska spelen presenterade ovan har min nyfikenhet för fransk kultur om möjligt intensifierats några snäpp ytterligare.

Så vad väntar ni på? In och spela! Börja med Heavy Rain och jobba er kronologiskt uppåt. Och har ni ytterligare franska tv-spel i samma genre att rekommendera, låt mig bli den första att veta. Det finns ingen återvändo, jag är såld.

Au revoir!

OBS: Bilderna i det här blogginlägget är hämtade från olika internetkällor; alltså inte mina egna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *