Min Franska Resa del 1 – Vad är en Café au lait, och hur gör man en sådan hemma?

För tillfället är det rätt barskrapat på resekontot, och därför vänder jag mig nu och ett tag framöver inåt för att fantasiresa genom Frankrike och den franska kulturen. Jag kommer att kalla min nya följetong för ”Min Franska Resa”. Ämnena kommer variera efter inspiration, humör och eventuella önskemål från läsare, men den röda tråden kommer alltså vara just Frankrike.

Varför just Frankrike?

Nybakta croissanter, gastronomins vagga, ett sjungande språk, balettens hemvist, vidunderliga platser, förtrollande dragspelsmusik … Behöver jag fortsätta? Med dessa exempel i åtanke är det inte särskilt svårt att förstå varför många hjärtan klappar hårt för Frankrike. Dessutom är Frankrike en guldgruva för såväl historiefantaster som för konstälskare och litteraturfrälsta. Alla har vi något att hämta från franska kulturen. Häng med på denna resa och hitta din alldeles särskilda favorit av vad den franska kulturen har att erbjuda.

Vad innebär ”Min Franska Resa” mer konkret?

Innehållet och upplägget är inte bestämt, utan kommer uppfinnas längs vägen. Anledningen till följetongen är att jag själv vill lära mig mer om Frankrike och således utbilda mig själv och läsarna på samma gång. Ibland kommer blogginläggen handla om mat och dryck, där jag testar att laga olika franska maträtter. Andra gånger kan det handla om att prova ett tv-spel av en fransk tv-speltillverkare eller lära mig hur man målar som en impressionist. Parallellt med bloggandet studerar jag även franska, vilket jag precis börjat med. Därför kan det även hända att jag delar med mig av lite språklärdomar här på bloggen. Vi får se helt enkelt! Det blir kul och lärorikt, det är det enda jag kan utlova just nu.

Vad är en Café au lait?

Till dagens ämne, Café au Lait – direkt översatt till svenska betyder det ”kaffe med mjölk”. Åsikterna går isär en aning när jag söker information om vad en Café au Lait faktiskt är. Medan någon hävdar att det inte är konstigare än att det är en kaffe med varm mjölk, menar andra att mjölken ska vara ångad. Personligen tycker jag det sista alternativet låter roligare, och väljer därför att fokusera på det. En Café au Lait ska avnjutas på morgonen enligt fransk sed. Övriga koppar är oftast mjölkfria och svarta som natten.

Till skillnad från en Café Latte som har ett espressokaffe som bas, använder man istället bryggkaffe i en Café au Lait. Antingen kokar man vanligt kaffe på svenskt vis i en kaffebryggare, eller så använder man en franskpress. Jag har testat båda varianterna, och föredrar franskpressen, helt enkelt för att man får ett lite starkare kaffe som behövs för att inte mjölksmaken ska ta över för mycket.

Kuriosa om franskpressen

Av namnet att döma kommer väl denna manick från Frankrike, eller? Här går återigen åsikterna isär, där fransmännen och italienarna är oense om vem som faktiskt är upphovsmakare till franskpressen. Även om det verkar vara fastlagt att det första patentet på bryggaren kom från en italienare, menar fransmännen att det var de som i själva verket uppfann den. Hur det än ligger till med den saken kallas franskpressen i Frankrike för ”cafetière à piston”, och jag har inte lyckats luska ut hur vanligt förekommande franskpressen är i franska hem. Kanske är det någon av er som vet?

Franskpressen har ett metallfilter, vilket bidrar till ett mer aromatiskt kaffe. Detta filter gör nämligen att kaffets naturliga oljor hamnar direkt i kaffekoppen och skapar en särpräglad men angenäm kaffearom.

Hur gör man en Café au lait hemma?

Här följer en liten lektion i hur man kan göra en Café au Lait hemma i köket. Och om jag får säga det själv blir resultatet väldigt bra! Eftersom jag inte har möjlighet att ånga mjölken, blir resultatet mer som ett mjölkskum.

Du behöver:

En (men gärna två) stycken franskpress

Mjölk

Ett paket pressokaffe, (eller ännu bättre: hela bönor och en kaffekvarn)

Min kaffekvarn där man kan ställa in rostningsgrad. Här inställd på ”French press”

1. Koka upp vatten i vattenkokare eller i en kastrull. Man räknar ungefär 1,5 deciliter vatten per kopp (1,5 dl vatten per 10-15 g kaffe).

Ett ganska grovmalet kaffe krävs för att göra gott pressokaffe

2. Häll i det malda pressokaffet i franskpressen och täck det malda kaffet med lite vatten. Låt stå en minut med lock.

3. Häll på resten av vattnet och låt stå ytterligare tre minuter. Inte längre, eftersom kaffet då riskerar att bli beskt.

4. Pressa långsamt ner kaffet i botten efter att tre minuter har passerat och var redo att servera. Häll över i kaffekopp. Rengör franskpressen med varmt vatten.

5. Parallellt med att du fixar kaffet, koka upp mjölken i en kastrull. Räkna med cirka 1,5 dl per kopp. Vispa eller rör om under uppkoket så att inte mjölken bränns vid.

6. Häll nu över den varma mjölken i franskpressen och skumma mjölken genom att pressa/pumpa den upp och ner med hjälp av ”handtaget” på franskpressen under någon minut, eller tills du känner att mjölken tjocknar.

7. Häll den varma och nyskummade mjölken långsamt och i cirklar över kaffet i kaffekoppen, tills det bildas ett fluffigt mjölkskum på toppen.

Voila! Din Café au Lait är färdig. Njut av kaffet samtidigt som du förslagsvis kollar på Disney’s Ratatouille som går att streama på HBO för tillfället. Mysfaktorn blir knappast större än så här.

På återseende och bonne journée!

Drömresor just nu

Resor är som nikotin, det vill säga gräsligt beroendeframkallande och orsakar våldsamma kickar och rus. De förvandlar och har en besynnerlig förmåga att få en att känna som om ”man hittar sig själv”, gång på gång. Vad nu än det betyder. Få vet. Vem är ”sig”, och vem är ”själv”? Jag lär aldrig hitta svaret, men anar att buddhisterna knäckt koden.

Varje dag drömmer jag om nya äventyr. Helst med tåg, och bil, och båt. Nedan följer ett utdrag av resor jag drömmer om just nu.

Vandra i vildaste Sverige – Sarek

I mitt senaste blogginlägg får man följa min halvt miserabla vandringsresa mellan Abisko och Nikkaluokta. Tid för revansch. Jag drömmer om att möta Sarek i juni, när midnattssolen lyser bort allt det kämpiga. Det är här jag upptäcker min inre vandringskrigare och plötsligt börjar älska att tälta. Med naturen som musik och ibland Into the Wild-soundtracket med Eddie Vedder som guide. I samernas gåtfulla land lär jag mig hur man navigerar med kompass, och håller spänt utkik efter fjällrävar och lodjur. Sverige är vackert, nedan två favoriter.

Sjön ligger stilla i Jokkmokk
Höga kustens trollbindande landskap

För mer vandringsinspiration, kolla in vandringsbloggen. En av mina absoluta favoritbloggar, som dessutom drivs av en skribent som förstår det där med skrivkonst på allvar.

Sagostund i mytomspunna Finland

Jag vill packa med familjen och hälsa på den introverta grannen, som lär bära på en och annan hemlig skatt. På Silja Line lär vi oss nya saker om varandra och tar ikapp förlorat umgänge. När färjan lägger till i Helsingfors köper vi takeaway-frukost och sätter oss på en buss mot Borgå. I Pellinge väntar sagoäventyr till skogs med Tove Jansson som ledsagare, och om kvällen njuter vi av gemenskap och bastubad vid ån. Nästa dag återvänder vi till huvudstaden, picknickar på väl utvalda klippor och flanerar längs stans coola designkvarter. Efter två nätter i Finland väntar ytterligare en natt på färjan hem till Sverige.

Inspirationen kommer från bloggarna: Jennifer Sandström och Malin Lundsten, som tillsammans gör den fantastiska podden Faraway Finland.

Turisternas Helsingfors. Jag vill upptäcka lokalbefolkningens favoriter!

Drömmen om Provence och det franska livet

Om jag inte redan är det, så är jag åtminstone på god väg att bli frankofil. Matkulturen, vinet, den innovativa filmkonsten är några av de bidragande orsakerna. Men kanske framför allt Yann Tiersens soundtrack till Amelie från Montmartre, som är så fenomenalt spektakulärt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Albumet rymmer hela mitt känslospektra och jag får bara inte nog. Jag vill hyra ett charmigt stenhus på den franska landsbygden i Provence. Sällskapet är stort och i närheten lockar familjeägda vingårdar och extraordinär arkitektur. Små trolska byar med bagerier fyllda av nybakat bröd och krispiga croissanter, för långa frukostar. Marknader med lokala råvaror att inhandla till kvällens matlagning i huset. Lavendelfält som ger färgen lila en helt ny innebörd, som skänker lila en doft. Ett svalkande hav några mil bort och vilda forsar som bjuder på äventyr. Kan man önska något mer?

Paris, Paris, lavendelfabrik? Ta mig till fälten och gör mig till frankofil

Blekinge – Litauen – Vitryssland, tur och retur

Trots att jag härstammar från Småland är Blekinge ett relativt obesökt landskap för min del. Jag drömmer om att resa runt i skärgården för att finna min favoritö. Och till middag äter jag sjömansbiff (som sägs vara Blekinges landskapsrätt) i en miljö som känns så där förföriskt marin. I Karlshamn stiger jag sen ombord färjan som tar mig till Litauens Riviera, Klaipeda. Här spenderar jag dagarna med salta dopp och utforskar det kulinariska livet. När jag fått nog av D-vitamin hoppar jag på ett tåg mot huvudstaden Vilnius och går vilse i en stad jag knappt vet någonting om. Desto roligare när vilka överraskningar som helst kan poppa upp runt knuten. Tågfärden fortsätter någon dag senare mot Vitryssland och Minsk. Där tränar jag min ringrostiga ryska, besöker ortodoxa kyrkor och … vem vet? Känns spontant som att vad som helst kan inträffa i vad som ibland omnämns som ”Europas sista diktatur”. Troligen är jag konstant lite spänd på att befinna mig i en del av Europa som de flesta vet väldigt lite om.

Inspirationen till Blekinge kommer från bloggen Resfredag, en bloggerska och utomordentligt skicklig skribent med rötter i Karlskrona.

Kanske hittar jag en sån här liten gullig kyrka i Minsk? (bild från ön Olkhon i Sibirien)

Drömmen om Kaukasus

Knäsvag är ordet. Jag är brutalt knäsvag för forna Sovjetrepubliker. En kärlek som slagit rot tack vare många månaders spenderad tid i Ukraina och Ryssland. Gästfriheten, makalösa karaktärer, knasighet som saknar motstycke, och vidunderliga landskap. Så efter att ha suttit bänkad framför serien Tills fots över Kaukasus UR play i två dagar kliar det i alla fingrar och tår. Jag bara MÅSTE åka till Kaukasus. Framför allt har jag nördat ner mig i Georgien. Ett land med böljande gröna kullar, otrolig kokkonst och exotiska viner. Jag drömmer om att bli bästis med lokalbefolkningen, fåraherdar såväl som vinodlare. Upptäcka hemliga grottor och utsiktsplatser. Galoppera mig euforisk över böljande stäpper och slå följe med nyfikna hundar. Kyla ner mig i Svarta havet och äta mig proppmätt på nygräddade piroger.

För mer inspirationen från Kaukasus, kolla in bloggen Johnnybajdzjan, som drivs av en störtcool snubbe som förmodligen vet mer om den här anonyma delen av världen än de allra flesta.

Jag inbillar mig att det ser ut lite så här i Georgien. (Bild tagen i Mongoliet)
Såna här makalösa platser finns att hitta i Sibirien. Undrar vad Kaukasus har att bjuda på!
Och kanske stöter man på några såna här sköningar? (tagen i Sibirien)

Det här var alltså några av resorna jag drömmer om just nu, men ärligt talat hade listan kunnat göras hur lång som helst!