Weekend i Wroclaw och födelsedagskalas

”Plastsvärfar” fyller 60 och firandet ska som sig bör äga rum på någon festlig plats. Ingen sandstrand denna gång, långt bort från paraplydrinkar och all inclusive-buffé. Destinationen stavas Polen och mer specifikt hennes fjärde största, Wroclaw. En lillasyster som bland annat kan skryta med att ha blivit utsedd till Europas kulturhuvudstad 2016. Utöver denna utmärkelse bjuder denna primadonna och färgklick till stad på i princip allt en kalastörstande skara kan tänkas önska. Det vill säga mat och dryck som smakar svindyrt, men som kostar en spottstyver.

Efter en flygtur på knappa två timmar och en taxiresa på drygt en kvart stormar vi in, ett gäng på totalt 14 personer, på hotell Mercure. Klockan är läggdags, men det kan inte hjälpas när magar vrålar. Då är det behändigt att bo granne med Max, en snubbe som sällan sviker. Den ljumma aprilkvällsluften och exotismen över att vara på utländsk mark förvandlar den annars medelmåttiga cheeseburgaren till den godaste jag ätit. Kvällen avslutas i den påtagligt hippa hotellbaren med en öl, som tjänar lika mycket välkomstdrink som sängfösare.

Det är något visst med att inleda en semester med en öl i baren. Nästan så att företeelsen kvalificerar in på min top-10-lista av favoritsaker att göra. Känslan av att äntligen vara framme kombinerat med att fortfarande ha hela resan framför sig är svårslagen.

Wroclaw är inte bara hem för sina nästan 650 000 invånare. Här bor också omkring 300 ”dvärgar”. Dessa små stenvarelser finns utplacerade runtom i hela staden, vissa bättre kamouflerade än andra. 2001 flyttade den första in, och sen dess har de fortsatt invadera staden och kan påträffas där man minst anar dem, den ena tokigare än den andra. Förutom att de tillhör turisters favoritfotoobjekt, bär de även på en lite brokigare historia. De är nämligen ett minne från tiden då Polen styrdes under kommunismregi. Kreativa och kavata konstnärssjälar från oppositionen fyllde väggar och murar med porträtt av små dvärgar. Dvärgarna blev sedermera en symbol för oppositionen.

Det är emellertid inte bara dvärgarna i stan som erbjuder historielektion i polskt kommunistvälde. Som ofta när det gäller Polen finns det få gränser när det kommer till att kombinera olika nöjen. Så nästa gång du får en lite halvkoko idé, i stil med ”tänk va coolt om det fanns så här en bar där man typ kunde hugga ved, lyssna på Disneymusik och äta pannkakor samtidigt” – testa Polen, inte omöjligt att du hittar vad du söker. Kommunistisk kuriosa och ljuvlig husmanskost blev en slående duo för vårt gäng inne på restaurangen Konspira.

Kyparen ledsagar oss genom restaurangens valv och rum med
tegelprydda väggar, stannar till framför en garderobsdörr, öppnar tyst och välkomnar oss in. Och vips befinner vi oss i något slags märkligt vardagsrum med ett uppdukat långbord för 14 personer. Väggarna är täckta av sovjetiska dagstidningar från 80-talet, och skröpliga gamla skrivmaskiner och tv-apparater utgör bland annat rekvisitan. Menyn presenteras i tidningsform, och består lika mycket av historisk kuriosa, som av maträtter.

Konspira levererar grandiosa och omsorgsfullt tillagade portioner för en struntsumma. Vodkaflaskan kostar mindre än en femkrona per person och smakar godare än alla svenska sorter jag testat. Tillsammans med stämningen, interiören och en laid back, mysig personal känns upplevelsen nästan lite overklig, för bra för att vara sann. Faktiskt smått otrolig när jag tänker efter.

Helgen i Wroclaw blir sammantaget en riktig hit. Solen är på långbesök och bränner förhoppningsvis inte ut sig till sommaren. Torget kryllar av vacker arkitektur, det ena huset färggrannare än det andra. Maten gör ingen besviken och hotellet är riktigt bra. De i gänget som reste hit som Polenskeptiker lämnar samma land som Polenfantaster. Kul med kalas i Wroclaw!

För mer Poleninspiration (där kryllar av polska guldkorn som väntar på att upptäckas), läs Jennifer Sandströms guide till Krakow, och Fantasiresors inlägg om Warszawa.