Tågluffsnostalgi

Sakta vaggandes, gungandes in i en behaglig och mjuk sömn, lika sövande som vagnen som stöts fram och tillbaka över frasigt grus för slumrande barn. Inte ens spänningen över de storartade äventyren som väntar tycks stävja tröttheten som verkar ingå i biljettpriset. I gryningen väcks vi, förvånansvärt utvilade av tågets kraftiga inbromsning, och utanför kupéfönstret väntar ett nyvaket Paris i rosadimmig morgonskrud.

Det är sensommar och 2008, bara två månader sen vi rusade ut i jublande glädje och skrek studentsånger för full hals. Några månaders hårt arbete senare är tiden äntligen inne för vår efterlängtade tågluff genom Europa. Vi är ett gäng på fyra tjejer, de tajtaste av vänner med en bottenlös livs- och upptäckarlust. I en månad ska vi umgås tillsammans, knyta ännu starkare vänskapsband och utforska en mängd olika länder, städer och små byar. 20-litersryggsäcken är packad till gränsen och budgeten är stram, men humöret är så där strålande som bara ett 18-årigt sinne kan vara. Ni vet den där oslagbara kombinationen av frihetskänslan som infinner sig när man slutat gymnasiet tillsammans med den nervkittlande “jag har hela livet framför mig”-känslan.

Under vår månad som nomader stannar vi sammanlagt i fem länder, nämligen Frankrike, Spanien, Italien, Österrike och Tyskland. Nedan följer en kärleksförklaring till platserna vi besökte under tågluffen (gamla dikter jag dammat av), som alla i dag bär på ett nostalgiskt skimmer. Vem som helst är varmt välkommen att kliva ombord och följa med.


Paris, du förtrollande stad av sann romantik. Du förgyllde vår tid, i dina kringliga gränder, på dina fluffiga fik, ditt Montmartre och din oförgängliga dragspelsmusik.

Så klyschigt men så sant, vi lämnade dig som för alltid i trans. Tack för dina skratt och allt du gav till skänk, för vyerna du bjöd på, särskilt vyerna längs Seine.

Hälsa till poeterna, till de varsamma rebellerna, hälsa alla de som kallar dig sitt hem.

Lyon, du kuperade, förtjusande plats, din delikata mat, stolta invånare och kulturella skatt.

Tack för de rafflande vyerna du bjöd från din topp, för den gemytliga familjemiddagen vi skymtade på vägen upp, och dina charmiga gamla hus av sandgråa stenblock.  

Montpellier, du bjussade på ett efterlängtat hav. Du blev en återhämtande tillflykt från jäktig storstad.

Aftonen fyllde du med diskodans och trevligt sällskap, där ett gäng utbytesstudenter förvandlade vistelsen till ett festligt kalas.

Strandade i Narbonne, du hemsökta, spöklika stad, i väntan på Barcelona med sin sol och sitt bad. Drömmar så mörka som den svartaste av tjärn, vaggade våra vilsna hjärnor den natt då vi var här.

I morgonljuset klar, fager som en ungmö, kanske det var nattens mara som sådde dina frön.

Barcelona, du sköna katalanska tavla, en labyrint av bohemer och porlande cava. Vid ditt hav, obstinata försäljare i evig trängsel. Om kvällen en festival, bjärt och uppsluppen i ett förtrollande fängsel.

I begynnelsen blott en trevande parningsdans, sakta utmynnande i evinnerlig sommarromans. Den osedvanliga mixen av jugend och gotik, är det samma mix som gör dig så unik?

Sitges, du späda välkomnande regnbågsfamn, där knappast någon förvägras att gå hand i hand. Ett sällsynt dygn befann vi oss i ditt våld, bland excentriker och tapasbarer på ditt solstänkta torg.

Kylig blev natten vid din ödsliga hamn, med himlen som täcke och med kuddar av sand.

Granada, du mytomspunna, opolerade bärnsten. Hem till stupade morer, kryddmarknader och judiska kvarter. Inkapslad i Sierra Nevadas vidsträckta fjäll, en andalusisk dröm fylld av längtan och kastell.

Tack Alhambra för dina fontäners kluckande melodi, tack romerna för er flamencos lustfyllda melankoli. Tack spanjorskorna för er gästfrihet och logi, tack Granada för att du berikade våra liv.

Pisa, jag undrar varför du lutar så dant? Du, med hisnande vyer och oslagbar mat.

Dina studenter, entusiasmerande och frikostiga så det förslår, inte ska väl du stå där och vackla då?

Nog välkomnandes vi till dina vänners trivsamma hus, med inslag av såväl tiramisu som ragu. Fnitter, flabb, garv och oavbrutna smil, blev biljetten till en resa genom Toscana med bil.

Siena, med vilka medel vårdar du din glans? Vilka hemligheter döljs bakom din sällsamma elegans?

Aldrig förgäter jag din piazza eller din kyrkklocka, inte heller dina charkuterier, din gelato, dina vinbutiker eller toner av terrakotta.

Toscana, du måste rymma varenda själs utopi, bland cypresser, solrosfält och dimbankar av nostalgi. Magnetiska landskap och byar i symbios, försätter den störste av skeptiker i ovillkorlig hypnos.

Mitt i all magi stannade vi och åt, längs rankor av druvor i hjärtat av en vingård.

Verona, anrik och fylld av historik, väktare av Garda, inspiratör till tragedi. Ömma anklar stukade av regn, var det Julias tårar som skrev din refräng?

Tyrolen, du filmiska, gröna oas, bland klämtande kossor och krispiga andetag. Mitt i alpen en utsträckt hand, till en sprakande brasa och varma familjeband.

Hemlagad Schnitzel tjänar som tröst, nu när solstrålar bleknar i väntan på höst.

Slingrande vatten vid Innsbrucks kant, ett fönster mot drömmar och extravagans. Sluttande dalar och trubbiga fjäll, tillika panorama som dolt citadell.

Brandenburg, modest och granne med Berlin, bland oförstörda vänner och nytysk musik. Brutna samtal som källa till komik, nygammal vänskap i stum harmoni.

Berlin, sist på vår långa strapats, ett virrvarr av ghetton och flådiga palats. Diverse kreatörer i ombonat kaos, en tillflykt för parader och för andningspaus.

Om natten dans i kontrasternas korg, bland dunkla krumelurer på upplysta golv.


Vid Toscanas vildvuxna stigar löpte vi, hon och jag …
Kryddmarknad i Granada
Min tyska vän Katja, i Brandenburg
Flamencodröm i Barcelona
Urbana Berlin, en mischmasch av fult och vackert
Tyrolen och tågluffargänget

One Reply to “Tågluffsnostalgi”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *